Vår berättelse börjar redan år 1746. Knekten Anders Jönsson inställer sig vid Brunflo kompani och antar familjenamnet Hanström efter sin företrädare. Där tjänstgör han i nästan 20 år innan han tar avsked och flyttar till Gastsjön i Hällefors socken med hustrun Ingeborg och då nioårige sonen Olof. När Anders Hanström går ur tiden 1797 övertas släktgården av sonen Olof, som tillsammans med sin hustru Märta hade åtta barn. En av sönerna hette Jonas. Han var född 1794 och det var han som sedermera skulle antaga familjenamnet Engwall.

Uppfinnare som aldrig gav upp

Jonas var rastlös och orolig till sin läggning. Men han var också tekniskt kunnig och visade sig besitta goda uppfinnartalanger. Efter att ha provat på allehanda jobb världen kring utbildade sig Jonas till smed och hovslagare. Han gifte sig med Kristina Bollner och öppnade egen verkstad i Gefle.

Som företagare fick Jonas Engwall uppleva svåra motgångar i form av konkurs och misslyckade tekniska satsningar. Men han var av segt virke och gav aldrig upp. Det var den bilden som 20-årige sonen Victor Theodor hade av sin far när Jonas Engwall dog 1847.

Victor Th. hade då redan arbetat i sex år inom handeln i Gefle. Att han ville bli köpman visste han tidigt.

Början på något stort

Den 2 april 1853 startade Victor Th. eget. Då inregistrerades firman Victor Th. Engwalls Handelshus i Gefle. Trots att han bara var 26 år hade han vid det laget stor erfarenhet av stadens handel. Startkapitalet var blygsamt, bara 2.650 riksdaler, men Victor Th. hade gjort sig känd som en duglig och redbar karl, så han fick de krediter han behövde för att komma igång.

Till en början inriktade han sig på kommissionsaffärer. Verksamheten omfattade en mångfald av varor, inte minst spannmål och brännvin, men kom med tiden att också omfatta tobak och snus till bland andra Malmöföretaget F.H. Kockum och Stockholmsfirman Y J Ljunglöf.

Föregångare inom reklam

För att skaffa fler kunder utnyttjade Victor Th. mycket tidigt och med gott resultat annonsering i dagspressen och även viss direktreklam. Han blev utan tvekan något av en föregångare inom reklam och förstod att utnyttja möjligheterna till effektiv kundbearbetning.

Verksamheten omfattade nu en osannolik blandning av varor: smågrisar, rysk kaviar, byggnadsvaror, kemisk-tekniska artiklar, järnvaror, kläder, böcker och – rottingstolar!

Detaljhandelsrörelsen kom så småningom att avvecklas för att i stället övergå i partihandel, samtidigt som en annan verksamhet så smått började komma in i bilden. År 1856 blev nämligen Victor Th. fjärdedelsägare i ett fartyg – den stolta briggen Eclair.

Misslyckat kompanjonskap öppnade för Ernst

De blomstrande affärerna medförde en ökad arbetsbörda för Victor Th. och för att få avlastning ingick han 1870 kompanjonskap med grosshandlaren J. Blomqvist. Firmanamnet ändrades till Engwall & Co.

Blomqvist var dock inte den affärsman som krävdes. Victor Th. själv ägnade hela sin tid åt rederirörelsen i företaget och när grossistverksamheten visade vikande siffror trots rådande högkonjunktur kallade han hem sonen Ernst från studierna i Tyskland och England.

Med sin internationella erfarenhet och personliga egenskaper som god affärsblick och stor energi kom Ernst mycket snart att bli helt oumbärlig för sin far. År 1882 togs han också upp som fullvärdig kompanjon i firman.

Ombildande tryggade företagets familjekaraktär

Victor Th. Engwall & Co hade sedan starten 1853 drivits som handelsbolag, men den 1 juli 1905 ombildades företaget till aktiebolag med ett aktiekapital på 400.000 kronor. Syftet var främst att trygga företagets karaktär av familjebolag och att underlätta ett kommande arvsskifte. Detta visade sig vara klokt. Tre år senare avlider nämligen Victor Th. Engwall vid 80 års ålder.

Rederirörelsen öppnade världen

Engwalls rederirörelse kom under åren att utvecklas och utvidgas betydligt. Från att ha varit partsägare till briggen Eclaire kom Engwalls att med tiden bli huvudredare för fullriggare som Columbus och briggarna Neptun och Victoria. Även barkarna Lima, Lydia, Daphne och Berna tillhörde de Engwallska intressena och såg till att öppna världen med seglationer inte bara runt Östersjön utan också vidare ut på Atlanten och Söderhavet.

Stor förlust för familjen och staden

När Ernst Engwall endast 60 år gammal avled efter en tids sjukdom år 1915 hade han under 40 år deltagit i och lett utvecklingen i företaget. Hans bortgång var inte bara en stor förlust för familjen, utan även för Gefle stad som i Ernst Engwall haft en inflytelserik och dynamisk kommunalman och donator. Han var dessutom initiativtagare och skapare av Handelskammaren i Gävle.

Kort chefskap för Emil

Brodern Emil hade under Ernsts sjukdomsperiod tagit över mer och mer av ansvaret och utsågs nu till verkställande direktör. Men Emils chefskap blev kortvarigt. Redan året efter avsade han sig posten som VD till förmån för brorsonen Sven Victor. Emil Engwall ägnade sig sedan med framgång åt sådant där hans tekniska läggning kom väl till pass. Han gick bort 1923.

Ung företagsledare i ny epok

Bara 25 år gammal tillträder så Sven Victor Engwall som VD i företaget. Till skillnad från sina företrädare hade han inte bara handelsutbildning utan också en sjöofficersutbildning bakom sig.

I början av 1920-talet skedde en genomgripande strukturförändring i Engwall & Co och verksamheten kom mer och mer att koncentreras på kaffe och kryddor. Varunamnet Gevalia etablerades 1920.

Kvalitetssatsning gav framgång

Rörelsen gick bra, men andra världskrigets kafferansonering och importstopp innebar stora påfrestningar för Engwall & Co. Företaget klarade sig dock igenom den prövningen och efter krigsslutet började i stället en tid av expansion med utvidgning av rosterikapaciteten i Gefle och en förstärkning av försäljningsorganisationen runt om i landet. Gevalia blev känt för sin höga kvalitet, mycket tack vare Svens son Jacob. Han hade gått ”den långa vägen” och studerat kaffeodling på ort och ställe. Därigenom hade han skapat goda relationer till odlare runt om i världen som såg till att Gevalia alltid fick tillgång till de bästa partierna ur de olika skördarna. Man kan med fog påstå att Jacob var en av de allra främsta kaffekännarna på sin tid.


Jacob Engwall efterträdde sin far som VD 1963. Precis som föregångarna på VD-stolen insåg Jacob vikten av en slagkraftig och konsekvent genomförd reklaminsats och Gevalia hade nu etablerat sig som ett av de bäst kända varumärkena i landet.

Familjeföretaget säljs efter fyra generationer

År 1970 genomförs det som ska komma att bli Vict Th Engwall & Co KB:s sista stora affär. Man utvidgar verksamheten genom att köpa Kockens kryddor, men bara ett år senare säljer Jacob Engwall företaget till det amerikanska jätteföretaget General Foods. Familjeföretaget övergår därmed till annan ägare efter fyra generationer Engwall.

Ville inte sälja

Varför säljer man då ett företag som går bra, som varit i familjens ägo i nära 120 år och som man arbetat i större delen av sitt liv? Där man är fjärde generationen som ledare och där ens barn – den femte generationen – redan finns med och är anställda?

Jo, enbart och allenast av skattetekniska skäl!

Själva beslutet om försäljningen var en utdragen och smärtsam process att komma fram till. Anbud lämnades och avslogs. Någon egentlig önskan att sälja hade familjen Engwall aldrig.

Att det nu ändå skedde berodde på att redan då Jacobs far Sven gick bort, drabbades man av en beskattning som endast med stora ekonomiska uppoffringar av familjemedlemmarna gjorde att man kunde behålla företaget.

Hot mot familjeföretagen

Beskattningen av familjeföretag och förmögenhetsbeskattningen vid arvsskiften var sådan att praktiskt taget alla familjeföretag i landet hotades till sin existens när de skulle övergå till kommande generation.

Detta förhållande påpekade Jacob Engwall många gånger för dåtidens makthavare inom finansdepartementet, men han fick aldrig någon förståelse.

Sålde för familjens skull

Med vetskap om hur det blev då pappa Sven gick bort insåg Jacob snart att situationen skulle bli än värre vid hans egen bortgång. De efterlevande skulle helt enkelt bli tvingade att avyttra företaget bara för att kunna betala skatterna.

Då måste det väl ändå vara bättre att sälja av i tid, innan arvsskifte var aktuellt.

Gevalia överläts därför till en sedan länge intresserad ”friare”, nämligen det amerikanska jätteföretaget General Foods. Året var 1971.

Affären väckte på sin tid stor uppmärksamhet, eftersom det var en av de första stora affärerna där ett utländskt företag köpte ett gammalt, inarbetat svenskt familjeföretag.

Svårt komma över försäljningen

Jacob Engwall kom aldrig riktigt över försäljningen av familjeföretaget. Inte så att han var bitter eller ångrade sig, men självklart måste det kännas tungt att vara den som tvingas göra sig av med något som familjen levt med – och av – i nästan 120 år.

Efter försäljningen ägnade sig Jacob huvudsakligen åt rederinäring, en verksamhet som alltid funnits med i bilden inom den Engwallska familjen.

Jacob Engwall gick bort i november 1986. Han efterlämnade hustru Marianne samt barnen Torsten, Ann Marie, Robert och Sven.