Förslag 15 000 kr
Varför vill jag bli skådespelare?
Det är en fråga jag länge har brottats med, jag har hatat både svaret och varför den ställs. Av andra och av mig. För att svaret har jag inte kunnat utrycka, för att svaret får mig att känna mig förminskad. I grund och botten för att svaret är så självklart att jag tar det som en förolämpning att ens behöva förklara. Det är ju jag, min drivkraft och min längtan att få leva ut allt det jag är.
Jag visste det tidigt, men jag glömde, snarare förnekade. Letade andra vägar, hitta passion i något annat som inte redan va mammas, eller pappas. Men i allt jag gjorde, dök samma tankebana upp, och glöden i allt jag gjorde handlade om en vilja. Att förstå människan, djuret, situationen, pressen, sorgen eller glädjen, att förstå det som inte sägs. Att ta till mig och förstå en annan persons situation så väl att den kändes som min egen, berätta och göra det till nåt vackert, djupt eller roligt, meningsfullt åt nått håll. För liv är värt att berätta, för att allt är värt att förstå.
Det var ett tag sen jag studerade teater. Jag behövde ny luft och egna erfarenheter av liv. Jag har rest, studerat och arbetat, försökt glömma men det var omöjligt, som sagt hittade jag alltid paralleller till teaterns och agerandets anda, som alltid va något intressantare. jag studerade till sommelier, där liknelsen till ett karaktärsarbete slog mig, att skala av ett halvfullt glas vin ända ner till jord och klimat, va som att bearbeta en text på några rader till karaktärens barndom och tanke. En livfull fantasi med väl valda ord.
Jag vill grotta ner mig i texter, tankar och mönster. Hitta det som är roligt, sårbart och oroligt. Jag vill utvecklas och vara med och väcka tankar.
Jag vill.
Isabel Kylin